Hundliv

Lilla Flisa är väldigt duktig på att hitta saker som hon kan tugga sönder. Jag har lärt mig nu att det mesta måste gömmas, men ibland händer det att jag glömmer något.

Eftersom Flisa är vit och har börjat fälla så tog jag fram en klädvårdsrulle i morse. Jag har nästan alltid svarta kläder på mig, så den behövdes. Slarvig som jag var så lade jag den på köksbordet när jag gick till jobbet, och det är ingen Flisa-säker plats.

När jag efter några timmar kom hem så möttes jag av en glad svart hund (Diinies) och en vit hund med massor av vita klistriga plastbitar i hela pälsen. Från svans till nos. Hon måste ha rullat i alla småbitar....

Det var minsann inte lätt att få bort allihop. Suck.

OCH VARFÖR HADE JAG INTE KAMERAN INNAFÖR DÖRREN????

( Jo, för då hade nog Flisa tuggat sönde den också...)

Hörs

/ Iva

Hej svejs allihop!

Jo, just nu är det verkligen fullt upp i mitt liv och bloggandet kommer i sista hand. Jag jobbar, läser, är med min dotter och hundarna. Det hinns faktiskt inte med så mycket mer.

Men tro inte att det inte händer saker i hundarnas värld bara för att jag inte skriver så mycket i bloggen.

Flisa har fått en fin graverad namnbricka med telefonnummer på. Detta för att hon gärna rymmer så fort hon får chansen. Rättelse....så fort hon får upp spår på något eller ser en annan hund. Annars går det bra och hon lyssnar så fiiint. Hmmm. Flisa har nu koppel eller feglina för det mesta, men i mars ska vi gå inkallningskurs och efter det blir det unghundskurs. Ska bli skoj!!

Under tiden så tränar vi lite annat. Mycket kontaktövningar, och hon är SÅ duktig. När hon vill och har tid....

Diinies är seeeeeg, och jag misstänker starkt skendräktighet igen. Vi får vänta ett par veckor till och se.

Idag tog jag ut pulkan, så Flisa fick dra lite. Jag tror att hon tyckte det var kul för hon var duktig och inte det minsta rädd. Diinies tyckte att det var jätteläskigt! Jag försökte sätta Diinies i pulkan och ta en bild, men jag hann inte  innan Diinies hoppade av .

Lite bilder..

Flisa med huvudet isnön...som vanligt!

En snabb titt upp på världen över ytan,

...och sedan ner med skallen igen.

Diinies har huvudet över snön och spanar på fåglarna istället.

Flisa drar pulkan med lite snö i

Diinies tycker att det är läskigt med pulkan, men är samtidigt nyfiken.

Vilka härliga tjejer jag har!!!!

Hörs!

/ Iva

Hej svejs allihop!

Vi lever och har hälsan här. Flisan är pigg (piggare, piggast), men Diinies är lite seeeeg efter löpet. Jag motionerar dem (till Diinies stora fasa) extra mycket nu för att se om Diinies kan slippa skendräktigheten. Flisa tycker det där med extra motion är toppen. Vi går träningsspåret i mycket rask takt nästan varje kväll, och det måste se ganska skrattretande ut när vi kommer "i mål". Diinies släpar tassarna efter sig, med en bedjande blick på mig att minska tempot, jag är svettig och högröd i ansiktet, medan Flisa hoppar fyrfotahopp i snövallarna och skulle utan problem kunna gå ett par varv till.... Fniss... Så fort gångvägarna blir "rena" ska vi börja cykla, jag och Flisa. (Jag cyklar, hon får springa)

Flisa har blivit belagd med koppeltvång tills vidare. Jag vet inte om hon har för mycket hår i öronen för att lyssna, om hon är för dåligt tränad eller om hon helt enkelt är en "rymmare". De sista två gångerna jag släppte henne drog hon iväg som en avlöning, och det tog en lång stund innan hon kom tillbaks. Läskigt! Jag har beställt en graverad namnbricka till henne och har börjat träna med henne inomhus.  Det är så himla kallt ute att jag drar mig för att stå ute och träna med henne. Det blir lite vardagsträning/kontaktövningar/lätt inkallning i flexikopplet bara. Till våren blir det kurser och inkallningsträning ( den som fungerade perfekt ett tag ) igen. Jag minns att även Diinies var totalt "spattig" i tonåren, hon också, så jag hoppas på att det vänder.

Och "fniss", snart fungerar höger och vänster kommandot klockrent på både Diinies och Flisa.

Lite bilder på mina pälsbollar

Flisa håller koll. Hon sätter sig ALLTID ner när det är något som är intressant att titta på!

Diinies står upp på helspänn och spanar.

Som man oftast ser Flisa nu under vintern...med huvudet i snön!

Och Diinies väntar snällt medan Flisa gräver och nosar.

"Här har det nog kilat en liten mus, bästa att gräva upp all snö och se om jag kan fånga den..."

" Haha, inte får du tag på musen inte. Haha."

Flisa så fiiiiiin.

Flisa med kompisen Taylor.

Bus, bus och mycket spring!

Mys i snön

Diinies så vacker.

" Matte, jag kan springa!!!"

Ha det så gott alla hundvänner!

/ Iva

Det har varit en spännande tid ett tag nu och varken Matte, Diinies eller jag har skrivit på Bloggen. Som tur är så släpar Matte (eller Mattes kompis Humlan)  ofta med sig kameran, så ni ska få se lite bilder i efterhand.

Först vill jag visa en bild på min allra bästa springkompis här i området där vi bor. Hon heter Lisa och det låter nästan som Flisa. Vi brukar ibland ta kvällsprommisar tillsammans och då blir det springa av vill jag lova. Svansen hinner knappt med.

 Lisa

Bus med Lisa

Sedan hände det något fantastiskt. Det kom en massa kallt vitt, som Matte kallar snö. Jag är inte lika överlycklig som Diinies, men snö är faktiskt kul.

Man kan rulla sig i den…

Gnaga på pinnar…

Och springa som en tok

Eller bara stå och spana!

Veckorna före jul bakade Matte och lill-Matte ganska ofta. De flesta gånger bakade de pepparkakor, och de är väl hyfsat goda. ( Hehe, det ramlar på golvet ibland ) En gång bakade Matte dock något hon kallade småkakor. Den degen smakade utsökt. (Jag gillar att Matte är en spillkråka)

Den degen var så god så jag kunde inte motstå att stjäla lite…

En dag så släpade Matte in ett träd i vardagsrummet. Jag fasade en stund för att det skulle vara slut på våra prommisar nu när Matte hämtat in skogen, men straxt efter att trädet var inne så gick vi ut. Ingen fara alltså. Skönt! Trädet får väl stå där i hörnet då… Jag provtuggade lite, men det stacks L. Jag hjälpte Matte att städa lite istället.

En dag sa Matte att det var min födelsedag.  Aha, tänkte jag. Det är därför Matte han köpt hem så mycket mat och ställt i kylen. Mums. Hela dagen (utom när vi var ute i snön och busade) så stod Matte vid spisen. Jag och Diinies väntade ihärdigt på att festmåltiden skulle dukas upp till oss, men inget hände.

Vid middagsdags fick jag ett paket. Ett litet gnaghus med godis i.

 Jo, det var väl smaskigt, de fyra sekunder det varade, sedan återvände jag till spisen. Först sent, sent på kvällen sa Matte att hon var färdig. Sedan tyckte hon  att det var lite synd att ingen var där och kunde provsmaka skinkan. Helknäpp tant ibland!!! Jag och Diinies hoppade av iver att få provsmaka. Till slut verkade Matte förstå det, så vi fick provsmaka. Men alldeles för lite tyckte vi båda. Länge, länge försökte vi övertala Matte att vi inte riktigt känt smaken, så vi måste få prova igen. Men icke. Hon är hård ibland, Matte L

Dagen efter min födelsedag var det julafton, sa alla. Det låg en massa spännande paket under trädet, men inget av dem luktade speciellt kul, så de fick vara ifred. Alla i familjen var hemma , och jag stal uppmärksamhet så fort jag kunde. Morfar har ett oändligt tålamod att klia mig, Diinies ”gamla” Husse busade med mig och småhussar och lillmatte lät mig sitta i soffan och ”vara med”. Härligt. Diinies och jag fick en liten jultallrik när ”folket” åt. Bra där Matte, det gillade vi.

När paketen delades ut, gick Matte och hämtade varsitt paket till mig och Diinies också. Det var en mycket mumsigt ben. Gott, gott.

På kvällen gick vi en lång prommis. Det behövdes efter all mat, sa Matte. Både för henne och oss fyrbeningar.

Dagarna efter det så kopplade vi av. Jag hjälpte Matte att sticka.

Vi gick lååååånga härliga prommisar med mycket bus i skogen. Matte säger att jag har blivit duktig. Ända tills en dag då jag bara inte kunde lyssna på hennes rop. Jag var lös och fri i skogen och lekte med Diinies, när jag plötsligt får syn på en hund utan päls. Mycket märklig. Inte nog med det. Han hade kläder på sig. En hel overall. Jag var bara tvungen att hoppa som en tok runt hunden och hussen och skälla allt vad jag förmådde. Den såg så skojig ut hunden, jag bara ville leka med den. Hussen blev riktigt arg och skällde på Matte, som blev röd i ansiktet. Hon bad om ursäkt 1000 gånger och sedan gick vi iväg. Jag fick ha koppel på mig, men trots det fnissade jag hela vägen hem. Vilken vovve!! Matte gick och babblade om ”träning” och ”kurser”.

Jag lärde Matte göra High Five när vi kom hem och sedan verkade hon  lite gladare..

Andra dagar har jag i alla fall träffat hundar med päls som har fått leka med mig. Bland annat en stor tjej som jag lekte kurragömma med länge. Skoj, skoj.

Efter ett par lugna dagar började världen smälla. Den första smällen kom precis bredvid mig när jag skulle sätta mig och kissa. Jag blev skrämd från vettet, och Diinies också. Matte blev arg. Hon blev arg på sig själv som inte sett att de smällde bakom husen (hur hon nu skulle kunna se genom en tegelvägg, det vet jag inte…) och så blev hon arg på alla som smäller smällare. I flera dagar gick jag runt och var rädd för alla smällare, och ville inte ens gå ut på baksidan. Matte lockade och försökte leka med mig, men det var läskigt som 17 ute. Nyårsafton tillbringade jag i soffan med Matte. Hon försökte spela musik på hög volym, men jag hörde minsann smällarna i alla fall. Halv tre på natten tog vi en prommis och då var det ganska lugnt.  Hemska dagar var det. Rys. Matte har sagt att vi ska ta prommisar i närheten av skjutbanan och så ska vi få en ”fyrverkeriskiva” av Charlie och Ennios Matte. Vi ska träna på smällar till nästa år lovade Matte. Jag har föreslagit att vi ska hyra en stuga på någon plats där det inte smäller. Vi får se…Det är tack och lov ett helt år till dess.

NU ska jag lägga mig i Matte säng och sova. Hehe. Hon brukar inte märka när jag smyger upp och lägger mig bredvid henne.

Diinies har visst också börjat skriva på något, så vem vet…Hon kanske Bloggar imorgon eller någon annan dag.

Nospuss!

/ Flisa

Äntligen kom jag ihåg att ta med kameran ut på lunchprommisen. På lunchen brukar vi ibland ha trevligt sällskap av Ullis med Molly och Disel. Molly är ju Flisans lekkompis sedan vi flyttade hit. Nu har Molly fått en "egen pojkvän", som heter Disel.

Alla fyra

Diinies-Fiinies

Flisa

Molly

Disel

Diinies igen. Hon blev så glad när vi också hann med lite Freestyle träning på lunchen. Flisa kan också konster, men valde att gnaga på en pinne medan jag och Diinies tränade.

I helgen är det hunduställning. Det ska bli så skoj. Jag har tänkt ringa för att "kolla av" vilka som ska dit, men dagarna på jobbet går fort och kvällarna ännu fortare. NU är det för sent för att ringa

Jag SKA i alla fall dit och mingla, men hundarna stannar hemma. Ingen utställning denna gång!

Hoppas att vi ses där

Kram

/ Iva