Jag nämnde som i förbigående
vid köksbordet...Ska vi åka bilen och träffa Charlie och Ennio??
Diinies reste sig direkt och gick fram till mig. Vad sa du??? sa
hennes blick.
Ska vi åka bilen och träffa
Charlie och Ennio, sa jag då, direkt riktat till henne. Diinies log
med hela ansiktet och sprang iväg och väckte upp Flisa genom att
hoppa på henne.
Vem säger att hundar inte förstår,
och vem säger att hundar inte kommer ihåg. Det var länge sedan de
sågs nu, Diinies, Charlie och Ennio. Och Flisa förstås, men hon har
inte riktigt samma kontakt med grabbarna. Diinies växte ju upp med
Tussarna.
Efter en, enligt Diinies,
låååååång resa så var vi äntligen framme vid mötesplatsen, men där
fanns inga Tussar. I hela fyra,fem minuter stod Diinies och
stirrade mot vägen innan hennes pälsklingar dök upp. Lyckan var
stor. Inte nog med att Charlie och Ennio kom, de hade ju tagit med
sig sin Matte Lena också!!! Diinies blev lika glad att träffa Lena
som Tussarna.
Lycka!!! Charlie, den stora
kärleken!!

Flisa hälsade glatt på grabbarna
och Lena..

...men mest intressant var nog
ändå skogen med älgdofterna.

Charlie i närbild, med lyckliga
Diinies i bakrunden.

Även Ennio ville vara med på
bild.

Det var ett kärt återseende för
hundarna, och för mig att få träffa Lena igen!
Det gör vi om. Snart!! Jag
påminner ;-)
// Iva